Racerapport från Gelleråsen i Karlskoga!

Team Mortec tackar alla sponsorer, utan Er hade denna resa inte varit möjlig!

Dags för årets sista tävlingar och dessa skall köras på min absoluta hatbana Gelleråsen.
Här brukar det stå att jag hämtar min mekaniker i Umeå och att vi sedan styr färden söderut, väderstrecket stämmer fast jag är ensam i bilen. Tomas som är min mekaniker för helgen kommer med hyrbil från Trollhättan. Jag kan aldrig tacka mina mekaniker nog mycket för den hjälp de ställer upp med samtidigt måste de stå ut med mig en hel helg dessutom…
Gelleråsen ligger relativt nära och det tar bara drygt 8 timmar att köra ned m.a.o ett stenkast! En liten grej händer faktiskt på vägen ned som är värt att nämna en stackars älg har irrat in på fel sida viltstängslet och är minst sagt stressad när den springer runt på E4:an. Den gör allt för komma tillbaks in i den trygga skogen men viltstängslet är i vägen, tillslut blir älgen desperat och springer med full fart in stängslet som viker sig, mamma mia där hade man inte velat komma ivägen…



Kanonväder välkomnar mig då jag kliver ur bilen i depån på Gelleråsen, det tar en extra stund att sätta upp alla grejer när man är ensam men tillslut står mitt fina tält på plats. Pizzan efteråt smakar extra bra då man har fått göra allt jobb själv.
Fredag och dags att känna på banan, börjar med att prova en drevning som kanske kan vara ett vinnande vapen! Utfallet blir väl sådär och kanske hade jag varit en vinnare om det fanns ett pris för bästa bakhjulsåkning för det är precis vad som händer, framhjulet sticker till väders ut ur de flesta kurvor, skojsigt värre men inte så bra för varvtiderna.  Till nästa pass har jag bytt tillbaks till den drevning jag är van vid, däcken har för länge sedan passerat bäst före datum men målet med passet blir att köra en 9:a iaf. Efter några varv kommer så 9:an och det känns bra inför lördagens kval. Tomas dyker upp lite senare och nu är vi helt plötsligt ett team, toppen!
Solen skiner men luften är kall denna lördagsmorgon då vi i superstock 600 ska köra vårt kval. Med nya däck är målet att köra en 8:a! Fästet i asfalten är väl inte optimalt men det är bara att göra sitt bästa. Börjar lite försiktigt för att värma upp men sedan är det bara att ladda, får ganska tidigt en 8:a som jag sedan förbättrar till en slutlig tid av 1:08:7, nytt personbästa! Tiden räcker till en 18:e startruta och jag står före ikonen:



Framåt tre snåret är det så dags för racestart. Det här med line up före start och när alla förare åker ut till startgridden är nog bland det häftigaste under hela helgen, varför? Jo spänningen som ligger i luften och alla förares nervositet går nästan att ta på. Det hela blir ett halleluja moment!
Ställer upp på startlinjen, starten går och jag gör en helt OK start. Relativt snabbt känner jag att greppet inte är så bra som på kvalet, det kan bero på att jag startar på beggade däck eller så är asfalten kallare. Ligger runt 13 plats då jag blir omkörd men vågar helt enkelt inte svara pga fästet. Ligger 14:e ganska länge men blir återigen omkörd men tänker att nu skiter jag i att det sladdar och släpper. Lägger mig precis bakom den som körde om mig och väntar på en lucka, känns som om man åker speedway genom depåböjen ut på rakan. Struntar i det och när hojen framför mig bromsar så håller jag kvar ett tag…



Kommer förbi men bromsar på mig lite grann och istället för att gå upp till 14:e plats så tappar jag till 16:e, skit! Återstår bara ett varv och jag hinner inte avancera utan blir 16:e. Missnöjd är ett lindrigt ord för hur jag känner, körningen kändes bra men fästet var dåligt. Missnöjeskänslan håller i sig ganska länge men en titt på R1000 tävlingen kanske piggar upp, ovanligt många norrlänningar står på startlinjen så det gör det hela extra roligt. Mitt missnöje försvinner när jag ser de andra köra, Tommy från Piteå vinner i storstil och jag är snabbt framme för att gratulera!
Till middag är det sittning i det Zelinska depåtältet, jag och Tomas är bjuda. Vi hälsas välkomna av värden Ove och blir visade vår bordplacering av värdinnan och tillika kocken Victoria. Efter en härlig två rätters middag tackar vi för oss och åker till pensionatet för lite sömn.



Årets sista tävlingsdag söndag bjuder på upptorkande asfalt. När vi kommer till depåtältet börjar jag med att lägga på däckvärmarna, sedan skall lufttrycket kollas. Börjar med att kontrollera bak, mätaren visar noll? Va, gör om samma mätning säkert tre gånger men med samma resultat, noll? Panik, vad har hänt? Nåja ännu är det gott om tid så jag byter bara ventilen och i med luft. Efter ca 40 min är det dags att mäta lufttrycket, nu har värmarna suttit på så länge att trycket skall ha ökat men istället visar mätaren ett lägre tryck än när jag fyllde på luft. Nu är goda råd dyra, vad gör vi? Känns lite för spännande att köra ett kval på pyspunka. Tomas monterar av däcket och vi rengör fälgkanten och sedan tillbaks med eländet. Nu är det inte så länge kvar innan vi ska köra. 10 min innan vi ska ut kollar jag luften, nu verkar det iaf inte trycket minska men har däcken hunnit bli tillräckligt varma? Det blir stressigt men tillslut kommer jag ut på banan. Den riktiga attackkänslan infinner sig aldrig pga den stressiga uppladdningen, kör iaf 1:08:9 och har 18:e tid.
Väntan fram tills racestart känns oändlig, riktigt på topp känner jag mig inte för precis som igår blir det till att starta på beggade däck. Det börjar dra ihop sig till årets sista racestart, ute på startgridden släcks lamporna, starten går. Jag gör inte en bra start utan en grym start!



Plockar 7 placering och ligger 11:a! En vänlig tanke går till min klubb norra roadracing sällskapet och deras startträningar, det ger resultat med sådan träning. Racet fortsätter men känslan är inte på topp, gör misstag och kör inte tillräckligt aggressivt. Tappar alltför många placeringar, när målflaggen kommer ut tar jag den som 18:e man. Efteråt är jag besviken!
Stopp nu, dags för en liten summering: personbästat sänktes med en halv sekund, jag var lugn inför kvalen (det har jag inte varit förut på denna bana utan oron att inte kvala in har funnits) och jag är med och krigar om poängen i både racen. Helt OK egentligen då detta som sagt är min absolut sämsta bana. Nu återstår att göra en summering av hela säsongen och ta sig en ordentlig fundering på om det blir någon nästa säsong.

Kör försiktigt så syns vi!

/ #40 Roger Jonsson (RJ)